måndag 31 december 2012

Tillbaka

Jag har ända sen juldagen varit mer eller mindre sängliggandes. Idag har jag äntligen kommit utanför min boning och känner mig mycket friskare.

 Idag är det sista dagen på 2012 och jag planerade en ensam middag, med mig själv som enda gästen.
   Till min glädje blev vi helt plötsligt tre som åt krabbpaj mm och hade en trevlig stund. Jag blir så glad när jag får oväntade middagsgäster.

Jag önskar er alla ett mycket gott nytt år!


tisdag 25 december 2012

Tankar

Jag rullar av mig mina fina stayups och tvättar bort sminket. Min vackra underklänningen slängs iväg till stolen som står i mitt sovrum. Här sitter jag avskalad och lite naken med saknad.
  Festen är över och jag är trött.
Det har varit en fin julafton med goa skratt och glädje.

 Ändå kan jag inte låta bli och tänka på de som inte har så mycket. Här kommer en del av mina tankar:

I många delar av världen finns människor som saknar vatten och föda. Det är tragiskt att en del har så mycket och andra har inget. Jag undrar när ni som har så mycket tänker ge till de som inget har???

  I Sverige finns det människor som saknar bostad. I Sverige finns det familjer som inte har råd att ge julklappar till sina barn. Och inte heller har de pengar att köpa julmat. Hur tänker ni politiker som får en lön på ca 50 000 kr i månaden när ni tom avsagt era arbetsuppgifter i regeringen???

 Jag hoppas verkligen att ni, regeringens politiker, mår gott när ni tuggar i er julskinkan. Jag hoppas ni får ont i magen och känner er spyfärdiga, sätter i halsen. Vad som helst tills ni förstår något av det som händer i Sverige ....
 ..För de som inte har någon bostad, de som blivit utförsäkrade, de barn som inte får någon julklapp, de äldre som inte får hjälp, de som blir halvt ihjälslagna av sin partner, alla dessa skulle gärna äta din skinkbit eller ta emot den julklappen du ratade. Kan ni inte förstå att vårt underbara och trygga Sverige försvinner.

Dags att titta på Karl-Bertil´s jul
.

måndag 24 december 2012

Min jul 2012

Min mor och jag har inte firat jul tillsammans sen 2000.
  Varje år sen 2001 så har mamma åkt till Stockholm och till ett julfirande tillsammans med min lillebror.
I år har min mor inte haft möjlighet att fira jul i huvudstaden.

 Jag fick äran att spendera några timmar med min mamma denna julafton.
  Vi båda gillar lutfisk med kokt potatis, ljus sås och gröna ärtor, så det blev vår julmiddag. Så klart att vi drack kaffe med hembakade pepparkakor, struvor och saffransbröd.
  Jag är väldigt tacksam över att fått en julafton tillsammans med min mamma igen.
 Det glädjer mig och ger mig en känsla av frid.

Min mamma är så otroligt bäst.


Kommentarer

Jag vet att det jag skriver här på min blogg är offentligt. I min andra blogg som nu är borta lade jag ut alltför mycket som var privat och det var inte bra. Nu har jag försökt hålla mycket av mitt privata utanför.
  Nu verkar det som om en viss läsare, anonym, läser och kommenterar. Jag vill verkligen ha kommentarer men när dessa blir sexistiska och typ personliga angrepp är jag benägen att anmäla dessa uttalanden. Då är det inte speciellt roligt och jag kommer inte att lägga ut dessa kommentarer. Jag sparar dem. Det är bäst att göra så om det blir en utredning ang trakasserier.

Jag skulle verkligen vilja veta vem DU är??? Och om det nu är så att du har något otalt med mig så berätta det för mig öga mot öga istället för att dölja dig själv.

Önskar er en god fortsatt helg.

Veckans Dikt

Det finns så många fina dikter som skrivits om och under juletider. Det finns en dikt som återkommer år efter år i mina tankar och det är "Tomten" av Viktor Rydberg. Det är 11 stycken verser i dikten och jag väljer de två sista.

 Tomten
Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinterns köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Viktor Rydberg levde mellan 1828-1895 och har skrivit så mycket vackert. Egentligen borde jag läsa mer av och om honom. Men denna julaftonen nöjer jag mig med att läsa just Tomten.

Önskar er alla en fortsatt trevlig julhelg.

lördag 22 december 2012

Isig lime

Nu var även ischokladen färdig. Jag blandade i min favorit frukt och resultat var mer än godkänt. Ischoklad med lime smak blev suveränt. Detta kommer att återkomma varje jul hos mig.


Så mycket gott man kan göra.

Knäck och helt väck (näck)

Jag inhandlade inget julgodis från de ledande godistillverkarna i år. Dels för att plånboken är för tunn, dels för att jag gillar att göra eget godis och dels för att jag inte gillar alla tillsatser som finns i köpegodis.
 Igår kunde jag bocka för knäcken och den blev underbart god.

Idag har jag rullat ceasar-kulor och nu är även dessa klara.
  I kulorna som jag gör är det en liten bit nougat med ett täcke av marsipan som rullas till en kula/boll. Sen doppas de i smält choklad, mörk/ljus, vilket man gillar mest. De är så underbart goda.
 Idag bockar jag av för att julgodiset är klart.
Nu återstår bara ischokladen och jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska göra den. Jag är lite inne på att blanda i lime. Jag ska fundera lite till och planen är att göra ischokladen imorgon.

Jag intog årets julbad ikväll. Tillsammans med De tre tenorernas fina röster och varmt vatten lättade äntligen värken i högra axeln. Det gör fortfarande ont.
  På något underligt sätt så hamnar man i ett "ekorrhjul" när man har ont. Det gör ont, man spänner sig, det gör mer ont, man spänner sig ännu mer och så kommer man inte ur smärthjulet. Nu hoppas jag att det blir lite lugnare med smärtan och att jag kan sova riktigt i natt.

Nu sitter jag här halvnäck och tillåter mig njuta av något så enkelt som en ren kropp och tända juleljus.
  Jag tänker på mina älskade barn, jag tänker på min mor och mina bröder. Jag tänker på min far som dog alldeles för tidigt och jag tänker på min mormor som hade så mycket att ge. Jag tänker på de män som sagt att de älskade/ar mig och ändå sårat mig
Jag tänker på alla som inte har en fride-full jul och de som inte har någon att fira jul tillsammans med.
 








fredag 21 december 2012

Vanliga saker... mat tex.

Efter ett par dygns oro och magvärk blev allt ett stilla lugn.
En mycket god vän körde mig och maten fram till min dörr. Dessutom fick jag bärhjälp.
Det är så underbart och skönt att jag ännu inte riktigt förstått. Jag har äntligen mat hemma!
   Kan ni förstå vilken lättnad det är för mig?

  Jag trivs här ute i det lilla samhället Svaneholm, men när det gäller att förse sig med allehanda matvaror är det ett litet helvete. Det finns ingen affär här och det närmaste man kan finna är en bensin-mack som säljer mjölk för ett överpris som är hutlöst.
 Jag klarar inte av att bära flera ton med mat, knappt ett par kilo från ica i Borås och dessutom åka buss med alla kassar är omöjligt.

  Jag kollade faktiskt upp om man kunde handla via nätet och sen få allt hemkört. Det visade sig att Maxi i Borås hade en sån tjänst till de som hade eget företag. Och jag har inget eget företag. 
  
 Ingen av de andra stora och ledande butikerna i stan hade något liknade.
De kör på med sina "Matkassar". Vilket kanske funkar för många, men inte för mig.

Jag tycker att det är väldigt dåligt av livsmedelsbutikerna att inte ha den servicen, näthandel och hemkörning. Det skulle ju underlätta för många som bor utanför staden Borås och som inte har bil eller körkort. Förhoppningsvis kommer de snart underfund med att det vore en bra serviceidé.

Jag fick ialla fall hem mina matvaror. Och med det är jag väldigt nöjd.

Det var en del bökande innan jag fick in allt i frysen.




 

torsdag 20 december 2012

Skröpliga kropp och fina ord

Det är helt förgjort och alldeles hopplöst. I tre veckor har jag nu haft denna jävla värk i högra axel. Trots värk- och antiinflammatorisk-medicin lättare inte smärtan. Jag är helt slut, trött och ledsen.  Läkaren gör inte mycket mer än att fortfarande konstatera att det är en inflammation. Jag hävdar att det är artrosen som spridits sig dit. Ok. jag är ingen läkare, men jag känner min kropp, vi har trots allt känt varandra rätt länge nu. Jag önskar verkligen att jag fick tillbaka min kvinnliga läkare som var så duktig och engagerad.

  Jag skulle behöva baka bröd men det är helt omöjligt. Som tur är finns det musli och ägg till frukostmat imorgon. Ikväll tänkte jag grädda pannkakor till kvällsmat.

Jag fick en trevlig överraskning igår. Det hängde en liten påse på ytterdörrens handtag. I den fanns bland annat en liten chokladask med fyra fina praliner. Den ena biten hade ett mycket fint budskap. Jag blev väldigt glad. Tänka att så lite kan göra så mycket.

  Tack så väldigt mycket!


tisdag 18 december 2012

Veckans foto

Lego, dessa fantastiska bitar.
I min barndom så lekte jag och mina bröder med dessa legobitar. Då fanns det långa, korta och väldigt små bitar. Vi räknade bitarna efter hur många "pluppar" det var på varje bit. Senare kom dörrar och fönster. Vi byggde vidare och fick ihop både hus och bilar.  Fantasin hade inga gränser.
 Under åren har lego förändrats och jag har fått äran att se mina tre kids leka med olika modeller från just Lego. Veckans foto är just Lego



 Det är roligt att Lego fortfarande är aktuellt.
Har du något minne från din lego tid???
 

måndag 17 december 2012

Vantar eller väntar

Jag har trotsat min värk och stickat vantar. Beskrivning finner du nedan.


 Enkla vantar i Eco Ull
© Ulrika Korkala, Stickamera.se
Garn: Marks & Kattens Eco Ull
Stickor: strumpstickor 5 mm
Lägg upp 36 m fördelade på 4 strumpstickor 5mm.
“Mudd”:
Varv 1: sticka alla m räta
Varv 2: sticka alla m aviga
Varv 3-5: *1r, 1a*, upprepa *-* varvet ut
Varv 6: sticka alla m aviga
Sticka slätstickning 7-10 cm, beroende på hur långt “skaft” du vill ha.
“Mudden” kan man ju variera. Slätstickning, mosstickning, vanlig resår, vriden resår… vad
man nu vill ha.
Börja sedan öka för tumkilen:
Vänstervanten: Öka 1 maska på var sida om näst sista maskan på varvet vart 3:e varv, totalt 4
gånger. (Öka på var sida om samma maska varje gång.)
Högervanten: Öka 1 maska på var sida om den andra maskan på varvet vart 3:e varv, totalt 4
gånger. (Öka på var sida om samma maska varje gång.)
Sticka sedan 3 varv slätstickning.
På nästa varv: sätt tumkilens 9 maskor på en tråd och lägg upp 2 nya maskor bakom innan du
stickar den sista maskan på varvet.
Nästa var: sticka ihop de två sista maskorna på varvet (en av de nya + den sista) så du åter har
9 maskor även på den stickan.
Fortsätt sedan i slätstickning tills vanten är ca 5 cm kortare än du vill ha den, börja då minska
för “toppen” på vanten:
Sticka 1: 1r maska, ssk (eller en 1 öhpt = lyft 1 rm, 1 rm, dra den lyfta maskan över).
Sticka 2: sticka tills du har 3 maskor kvar på stickan, sticka 2 räta maskor tillsammans, 1 r.
Sticka 3: som sticka 1.
Sticka 4: som sticka 2.
Minska på detta vis varannat varv 5 gånger, sedan varje varv 2 gånger.
Sticka ihop maskorna två och två. Klipp av tråden, dra den genom de resterande maskorna,
fäst.
Tummen: Sätt tillbaka den 9 maskorna som sattes på tråd, tillbaka på stickor. Plocka upp 5
maskor på “baksidan” av tummen. Fördela maskorna över så många strumpstickor du tycker
behövs för att det ska kännas smidigt att arbeta med. Sticka tills tummen är ca 1 cm kortare än
du vill ha den. Sticka maskorna tillsammans två och två. Klipp av tråden, dra den genom de
återstående maskorna, fäst.
“Mudden” kan man ju variera. Slätstickning, mosstickning, vanlig resår, vriden resår… vad
man nu vill ha.





 Stickning

Här finns massor av roliga och nostalgiska mönster.
  Jag behöver inte frysa om mina händer i vinter.

Sticka mera....

Veckans dikt

Det finns så många poeter som jag är förtjust i och det finns en uppsjö av vackra dikter. Därför är det så svårt att välja. Idag har jag gjort mitt beslut.

 Brev

Du skriver att du kommer snart - 
och luften lättar underbart!

Det var på tiden - ditt porträtt
börjar bli blekt på något sätt.

Och telefonsamtal och brev
ha gjort situationen skev.

En själ som ständigt saknar kropp
blir klen i kärlek, tro och hopp.

Kom utan tidsgräns denna gång,
du som är verklighet och sång!


Einar Malm föddes 1900 i Stockholm. Jag vet att han skrev om Nordamerikanska indianer och även om Roslagen. Det enda jag fastnad för som han skrivit är just dikten "Brev".

Tyvärr finns det väldigt lite fakta om denna författare på nätet. Jag antar att det finns mer på biblioteket om någon är intresserad av Einar Malm

torsdag 13 december 2012

Riktigt rätt

Jag gjorde en ny lussebullsdeg och denna gången blev det bra. Degen jäste och var följsam i utbakningen och jäste fint på plåten. Jag är supernöjd med kvällens bak. Äntligen kan jag njuta av saffransbullarna. Lussekatter utan saffran är inget annat än tråkiga vetebullar. Så här blev de nya och lyckade bakverken:


  Kransen är fylld med mandelmassa och russin. Väldigt gott!!!

Lussekatt(astrof)

På min todo-lista igår fanns brödbak, disk, matlagning och lussebullsbak.
  Disken gick bra, matlagningen likså, men lussebullarna gick åt fanders och brödet ville inte bli färdig-gräddat.

För första gången i mitt bakande liv jäste inte degen till lussekatterna. När jag skulle knåda ut degen efter första jäsningen, så kändes den mest som play doh degen som gjordes åt kidsen när de var små. Trots det bakade jag ut bullarna och hoppades att jäsningen skulle börja ändå. In i det sista ville jag verkligen att mina fina lussebullar skulle bli bra och goda. Jag var tvungen att inse att det inte fanns något att göra när de var färdiggräddade och totalt oätbara. Detta år 2012 har jag för första gången misslyckats med lussekatterna.


Jag vet vad som orsakade felet och ikväll ska det bakas igen. Då ska det bli rätt.....

Småfåglarna gillade i allafall de ojästa bullarna.

  

onsdag 12 december 2012

I min närhet

Nyligen fick jag nya grannar. När en lägenhet blir ledig undrar man lite över vilka som ska flytta in? Vilka de är och hurdana de är?

För ett par veckor sen hade jag tvättstugan mellan kl 14-20. Det är den tiden som jag, enbart jag, ska ha möjlighet att disponera tvättmaskiner och torkrum. När jag kom ner kl 14,00 så var hela tvättstugan, inkl. torkrum, överfyllt med tvätt. Även maskinerna var upptagna. Jag plockade ur tvätten från maskinerna och stoppade in mina orena kläder.
Arg som ett bi ringde jag till hyresvärden och klagade. När jag sen frågade vad jag ska göra ang tvätten i torkrummet, svarade han att; "Du får väl plocka ner tvätten!". Han kunde minsann inte komma förbi och kolla hur det stod till i tvättutrymmena.

    Det gör mig så irriterad att Herr hyresvärd är så totalt oengagerad i missförhållandena i detta område. Det finns så mycket som är ogjort i lägenheterna och många hyresgäster får ingen som helst hjälp med saker som hyresvärden lovat göra och som är hans skyldighet att rätta till. Jag har tex bott här i 1 och 1/2 år och har ännu inte fått några termostat-vredar till elementen. Detta och en hel del annat ska jag mejla till hyresgästföreningen som förhandlar om nästa års hyreshöjning.

 När jag en halvtimma senare går till tvättstugan är mina nya grannar där och plockar i sin tvätt. Då har det alltså gått 40 minuter på "min" tvätt tid. Jag talar om för dem att "min" tvätt tid börjar kl 14 och då ska det vara tomt och rent efter den som tvättat före mig. Efter att att sagt detta ett par gånger i olika ordalag får jag till svar, att alla som bor här är pundare.
  När det är det enda som dessa människor kan säga, lägger jag ner diskussionen. Det är lågt och dessutom en falsk anklagelse och hade inget som helst med ämnet tvättider att göra.

 Jag hoppades på att få lugna och trevliga nya grannar. Det har visat sig bli precis tvärtom. Det har förekommit skrik, gap, hårda ord, kraftiga dunsar och hårda slag mot dörrar och väggar på olika tider. Deras ytterdörr har smällts igen så att jag själv hoppat högt. Det har förekommit skrik och gap i trappan. Polisen har hälsat på dem ett antal gånger sen de flyttade in för ca en månad sen.

 Inatt var det dags igen. Det var någon/några som stod i trappan och pratade. Det kan tyckas banalt och lite löjligt att reagera över en sån sak. Men här i "min" trapp bor det två barnfamiljer, är ganska lyhört och klockan var runt midnatt. Tillslut blev det tyst och straxt efter kom både polis och hund. 

Tillslut var det lugnt och jag kunde äntligen somna. Efter ett par timmar sömn vaknar jag av ett högt skrik och därefter höga röster. Jag tittar förvirrat på klockan. Det blev bara 4 timmar sömn och lugn.

  Ska jag vara tvungen att flytta för att få ett lugnt boende???

Jag hoppas att hyresvärden inte struntar i att skotta och sanda gångar och yttertrapporna denna vintern och att det blir en lugn och fin julhelg.

tisdag 11 december 2012

Galenskaparna & After Shave - Kalle Kotte





Veckans dikt

Då var det en ny vecka, fast den började igår, och det är tid att bjuda på en ny dikt.

Den här dikten har en mycket stor betydelse för mig. Jag fann den strax efter att min pappa dog för 39 år sedan. Jag var då bara en liten flicka, men sorgen var stor och än idag finns sorg och saknad kvar.

   Dikten har sen följt mig genom livet och även om den kan kännas lite "barnslig" är orden lika realistiska nu som då. Det finns ingen titel och jag vet inte vem som diktat ihop den.


Svårt att var oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla.
ändå sitta kvar och bara darra-
svårt att vilja stanna och vilja falla.


fredag 7 december 2012

Pepparkakor

Äntligen fick jag gjort pepparkakorna. Det tog sin tid, men det var de värda. Det luktar jul i hela lägenheten och kakorna smakar underbart gott.

 Inför ugnen....

 Färdiga kakor... Och i bakgrunden adventsljusstaken och en flaska hemmagjord glögg.

 



 

torsdag 6 december 2012

Veckans bok

Detta inlägg skulle egentligen varit ute på bloggen igår. Veckans dikt skulle varit ute i tisdags. Tyvärr har jag inte haft möjlighet att skriva förrän idag. Varför?, vill jag inte berätta.
  Bättre sent än aldrig brukar man ju säga, så här kommer mitt bokval för denna vecka:

"Ju mer jag ser dig", av Louise Boije af Gennäs.

Det handlar om vänskap.....
  Catta, Gunvor, Lizzie och Stella träffades under skoltiden och gjorde allt tillsammans. De växte samman. Men allteftersom åren gick började de glida isär.

Det handlar om trettioårskrisen....
  Om karriären och den personliga utvecklingen. Om att vägra acceptera att karriärstegen är enda vägen till sjunde himlen.

Det handlar om rockbandet.....
   Om det bejublade bandet de en gång spelad i alla fyra - och som de nu bestämmer sig för att återuppväcka.

Jag gillar verkligen Louise´s sätt att skriva och har läst nästan alla hennes böcker. De är roliga och sorgliga, vardagliga och festliga. Vill ni veta mer om Louise af Boije Gennäs titta här: Louise

Så var det där med vinterfotot dårå!!!

Bara så att ni förstår att det är snö hos mig också.....

Veckans foto

Ja jag vet att det är vinter och att det har snöat i hela landet. Och jag vet att det snart är jul!!!
  Ändå kan jag inte låta bli att längta efter värme och grönska. Därför får det bli några foton från en av mina cykelturer, Svaneholm-Kinna-Svaneholm.

 Rydal

 Kinna

 Det ska vara Soda och dryck

 En härlig grönska


På väg hem


måndag 3 december 2012

Nån att hålla om


Här kommer låten med Toni Holgersson som jag skrev om i inlägget Ordtorrt.


Veckans dikt

Då var det åter dags för en dikt som är viktig för mig. Poeten är en god vän till mig och jag vill gärna tipsa om hans blogg: Wobworld, Jonas  Han har skrivit mycket mellan himmel och jord. Han har gett mig många goa skratt men även tankeställare.

Dagens dikt heter:

Kvinna av Maria församling

Att älska en depression

En kvinna av Maria församling. Född och fruktad för allt det som hon känner och vet. En tunga som kan smeka mig till himlen, runt runt på det som jag håller för det viktigaste av kött på min arma kropp. En tunga som kan sänka jättar med sina vassa ord.

Ett hår som faller kring ansiktet, en vacker hand med röda naglar. Tankar och känslor, för stora för den lilla bröstkorgen. Jag kan känna rädslan, ja fruktan, för livet, för sömnlösa nätter och tröstlösa dagar i ensamhet. Låt mig lindra allt det där. Lägga ett omslag av örter på den vackra livsglädjen.

Ibland, inte för ofta, men när tillfället kommer, låt mig kyssa röda läppar, låt mig känna allt hon känner och berätta för hennes fladdrande hjärta att inget är farligt, att livet är en väntan på stunder som just den vi lever i. Dagar som kommer och nätter som går.

Det vassa och det eländiga skall vi skära bort, varsamt, försiktigt. Utan att det känns. Nästan. Svepa de långa benen i siden och silke, smeka själen och krama, hårt, anden. Kött och blod är vad som täcker oss. Men innanför finns det riktiga livet.

Hon sitter ensam vid sitt bord, tänker skeva tankar och drömmer om ett liv där fruktan bara är ett ord. Det röda vinet är en sval lindring för den feber som rasar inom själva livets skelett. Det röda vinet är samma vän som det är en fiende. En tröst som förvandlas till problem.

Hon vandrar tre millimeter ovanför fjolårsgräs och nyvaknad svart mylla. En liten bit från oss andra som ser det som sker. Att ropa hennes namn är fruktlöst. Att skrika hennes färg är utan mening. Så jag sätter mig på marken där det är torrt och väntar på att hon ska återvända till mig.

När solen stiger sover hon, intrasslad i täcken och kuddar och drömmar och svarta hundhår. Millioner tårar har stelnat på hennes kinder och förvandlat den tunna huden till minnen av allt det fula som skett. Att torka dem är omöjligt, att hindra dem är meningslöst. De måste få falla.


Mer av Jonas dikter och essäer finner du i denna länk: winono

lördag 1 december 2012

Veckans goda

Idag tänkte jag bjuda på ett recept som passar till buffé bordet och/eller som en bra rätt att ha i frysen när hungern sätter in vid allt julstök. Både jag och mina ungar gillar detta väldigt mycket.

Ölsnäckor
ca 30 st

Pajdeg:
3 dl vetemjöl
125 g smör eller margarin
1 äggula
2 msk kallt vatten

Fyllning
100 g ölkorv
1 gul lök
2 msk tomatpuré
1/2 tsk timjan

Pensling:
1 ägg

Gör så här:
1. Hacka snabbt samman alla ingredienserna till degen. Täck den med plastfolié och lägg den kallt att vila i ca 30 minuter eller mer.
2. Medan degen vilar görs fyllningen. Skär korven i tunna skivor. Hacka löken och stek den lätt glansig i lite matfett. Dra stekpannan från värmen och blanda ner tomatpuré, korv och timjan.
3. Sätt ugnen på 200 grader.
4. Kavla ut degen på mjölat bakbord till måtten 20*50 cm. Fördela fyllningen jämnt över hela degen, men spara en smal degkant längst ner som penslas med lätt uppvispat ägg. Rulla samman från ovankanten till en rulle.
5. Skär upp rullen i skivor med en vass kviv. Lägg skivorna på bakpappersklädd plåt och pensla dem med ägg.
6. Grädda de små snäckorna i 12-15 minuter. Snäckorna kan gräddas i god tid och sprödvärmas innan de serveras.


Mer Blues

Jag kunde inte låta bli, det var för svårt och alldeles omöjligt att motstå. Så numera får jag leva på minnet av Roffe Wikström. Jo, jag for in till staden och gick till Viva nightclub för att höra och uppleva denna otroligt duktiga blues artist. Och jag ångrar inte en enda minut. Jag är fortfarande i ett euforiskt tillstånd och har inte riktigt smält eller förstått att jag verkligen var där.....

 Först på scen var ett band från Kinna "From the cradle". De är ett gäng glada och unga killar som visar sig vara riktigt duktiga. De levererade svängig blues, både egna och andras låtar med ett stort engagemang. Ett stort plus för dessa talangfulla grabbar, som förvånade positivt. Jag hoppas de fortsätter och att jag får möjlighet att lyssna mer av deras musik.



Sen var det dags för min favorit. Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att jag har sett och hört Roffe i verkligheten. Han var precis så fantastisk bra som jag föreställt mig. Han var faktiskt mycket bättre.
Roffe bjöd på både nytt och gammalt. När han drog igång med "En helvetes vacker kvinna" var jag totalt såld och ännu bättre blev det när Roffe sjöng "Mitt hjärta är ditt....", då dog jag en smula. Armarna runt mig gjorde allt så mycket mer magiskt.
Gitarrsolot var en upplevelse i sig och det kan jag inte förklara i ord.



 Det var värt varenda krona att få uppleva en av mina favoriter, så jag svälter gärna en vecka.

 Ett extra och speciellt tack till dig som dansade och höll om mig.

fredag 30 november 2012

Blues doftande fredag

Det blev inte att jag gjorde pepparkaksdegen igår. Den har jag gjort idag och ska baka ut pepparkakorna imorgon.
  Idag kom det äntligen lite snö som lyser upp det grå och mörka. Även solen visade sig idag. Det var så längesen man kunde njuta av solens strålar att det kändes lite underligt.
  Ikväll spelar Roffe Wikström på "Viva Nightclub" i Borås. När jag såg att Roffe skulle komma till "min" stad bestämde jag mig för att gå på denna spelning. Men en titt på bank kontot så inser jag att det är omöjligt. Även om jag skulle kunna leva länge på att få se Roffe, mättar det inte magen om en vecka. Så jag får nöja mig med att lyssna på hans underbara röst och musik från you tube.




Ljus...

Det är så otroligt mörkt, dagarna är grå och man liksom inte märker när dagen börjar eller slutar. Jag bestämde mig för att sätta upp ljusslingan på balkongen för att skingra mörkret. Visst blev det fint och ljusare men det liksom räckte inte. Mörkret och det grå finns ändå kvar. Jag satte upp ljusstakar och en stjärna i mitt sovrumsfönster. Jag måste få lite mer ljus omkring mig...När det är så här mörkt, grått och trist så är litteraturen en bra sysselsättning. Jag läser mycket och nästan allt som finns.

Idag skulle jag bjuda på en läsvärd bok. Men jag har inte fått ett ok från författaren till den boken jag tänkte delge er.

 Istället rekommenderar jag en kriminalroman av Camilla Läckberg, "Stenhuggaren". Den är både spännande och intressant. Romanen utspelar sig både i nutid och dåtid. Ett mord på en liten flicka får oanade konsekvenser och många som bor i den lilla fiskar byn är misstänkta. Samtidigt får man en insikt om klass skillnaden på tidigt 1900-tal.

Detta är en bok som jag läst med spänning och andan i halsen. Camilla har ännu en gång med denna roman visat att hon är en mycket kompetent författare. Jag gillar hennes sätt att med "lösa" trådar binda ihop hela historien till en fullkomlig roman.

torsdag 29 november 2012

Förberedelser

Igår blev det inget inlägg. Just för att det blir för många känslor som kommer upp till ytan när jag träffar min mamma. Eftersom jag är en känslomänniska så blir det extra jobbigt att se hur liten och gammal mor blivit. Och det känns alltid som om jag förlorat så mycket av henne under många år. Jag vet att vi alla blir äldre, men för mig är det extra svårt just när det gäller min mamma.
  Vi hade en mysig stund med god mat, fika och trevlig pratstund.
 I somras var mamma i Stockholm och hälsade på min bror. Då passade de på att åka till Solna för att besöka barnhemmet som jag kommer ifrån. Min bror tog några foton och igår fick jag se dem. Det kändes minst sagt underligt. Jag fick välja ett par stycken och får de hemskickade så småningom. Ett stort tack till lillebror!

Jag for in till staden för att förbereda förberedelserna inför 1:a advent. Jag ska göra "Skånska husar regementets glögg", pepparkakor och lussebullar. Jag köpte aromatisk tinktur och saffran på apoteket och inhandlade rött och vitt vin, vodka och porter på systembolaget.
 Väl hemma satte jag igång med glöggen. Alla kryddor ska kokas med en flaska vitt vin och sen ska den stå och dra i ett dygn. Jag önskar att det var möjligt att förmedla doften. Det luktar verkligen jul om denna glögg.


Om en stund ska jag förbereda pepparkaksbaket. Receptet är minst 50 år och hur degen görs är min hemlighet. Degen jag använder ska vila ett dygn. Så det tar sin tid. Sen var det lussebullar..... Jag har bestämt mig att låta det vara till en dag strax före lucia.

Recept på glöggen kan ni se i ett tidigare inlägg. 


tisdag 27 november 2012

Veckans foto

Jag har nästan alltid med mig kameran när jag ska ut på något. Ibland hittar jag fina motiv andra gånger finns det inget som fångar mitt intresse. Förra året i september på en av många svamp turer hittade jag denna fina groda.



I år fann jag en vacker fjäril på hallon jakten. Ser ni de fina röda bären till vänster??? 


 Och det sista fotot, en trött snigel, också detta togs i somras.

Dagens aktivitet var att storhandla. Jag blir alltid så galet stressad i affären varje gång det ska storhandlas och jag förstår inte varför. Idag fick jag stanna upp ett antal gånger och helt enkelt andas mig ner till en lugn nivå. Det gör mig irriterad och konfunderad. I vilket fall som helst så är alla förråd påfyllda. Middagen är uppäten och allt är lugnt, skönt och gott. Ett stort tack till vännen som körde mig och maten från Borås till Svaneholm.

 Imorgon ska jag hälsa på min mor. Eventuellt ska jag hjälpa henne med att putsa fönster och sätta upp nystrukna gardiner. Lite mat blir det nog också.

måndag 26 november 2012

Väntans tider...

Helt plötsligt vill jag sätta upp mina julljus-stakar och stjärnor i fönsterna. Är det för tidigt????

 Jag har nog aldrig satt upp adventsljusen tidigare än lördagen innan 1:a advent.
Det är något som sitter kvar sen jag var barn. Min mor satte upp stjärnan och den 7-armade ljusstaken dagen innan och tände inte dessa förrän 1:a advent. Vi hade bara en stjärna och en ljusstake. Jag tyckte det var så vackert, ljuset var fyllt med förväntan. Jag kunde sitta och titta på stjärnan och bara vara glad, trygg och fundera på om jag skulle få de där fina, vita skridskorna av tomten som jag satt högst på önskelistan.

 Jag minns inte riktigt, men julgardinerna kom nog inte upp förrän dagen före julafton. Vi bakade pepparkakor strax före luciadagen. Min barndoms december är fylld med dofter av bak, skinka, korvar, nystrukna gardiner, nejlike-apelsiner, pepparkakor, saffran, gran, snö och förväntan.
 Jag har många fina julminnen.

  Tiderna förändras och nu plockas julpyntet fram tidigare och de plockas bort tidigare. Nu firas inte lilla jul som är den 2:a februari. När trettondags helgen är över så plockar de flesta bort julpyntet, ibland är det borta strax efter nyår.

Nu har jag bestämt mig, här plockas inget upp förrän lördagen innan 1:a advent.

    Inget är som väntans tider!!!

Ps Jag fick de där fina vita skridskorna (av Tomten). Jag åkte tills jag var blå om både tår och läppar. De skridskorna har jag fortfarande kvar. Är jag nostalgisk eller??? Ds


Veckans dikt

Idag bjuder jag på en dikt som min älskade dotter skrivit. Ända sen hon var en liten flicka har hon skrivit små noveller och sk dikter. Jag tror att hon skrivit denna helt nyligen. Jag tycker den är helt underbar och ja, hon har gett mig tillåtelse att använda hennes dikt i min blogg. Kram min fina och underbara dotter.


Höst

När löven faller och jag står kvar och undrar vart tiden tog vägen.
Vart tog glädjen, ljuset och livet vägen.
Nu står jag i högar av döda löv.
Tänker tillbaka på tiden som varit
Plågar mig själv med att det aldrig kommer bli så igen
Plågar mig själv med att det aldrig kommer bli så bra som det en gång varit
Jag blir aldrig så oskuldsfull och naiv
Jag är redan trasig
Du kan inte laga det som har förstörts

Förlåt jag försöker le men jag kan inte alltid övertala mig själv att allt är bra
Jag försöker skydda dig från min ångest
Från mina demoner 
Men förlåt dom tar över och dom ropar och kräver 
Skriker och svär
Dom vill ha!!
Jag kan inte alltid skydda dig och alla andra

Jag saknar den tiden jag mådde bra
När jag var liten och ovetandes
När jag inte visst vad livet innebar.

Jag är rädd
För livet
För mig
För allt 
För...
Rädda dig innan även du drunknar



söndag 25 november 2012

Mos, kaffekris och smycken

Dagen har rusat fram. Jag har haft en hel del att göra idag. Min första dag på arbetsträningen är bara några timmar bort. Jag har egentligen ingen lust att jobba gratis och det känns inte ok. Nu har jag dock inget annat att välja på, så det är bara att bita ihop och se glad ut.

Dagens middag var en enkel och billig rätt; hemlagat potatismos, stekt falukorv och kokt broccoli. Det blev rester kvar, så imorgon serverar jag potatisbullar med stekt bacon. Jag tar alltid vara på resterna och använder de till antingen matlådor eller så lagar jag något annat av det som blev över. I mitt hem slängs ingen ätbar mat.

Jag har haft några dagar med värk i händer och då framför allt i fingrarnas leder. Jag misstänker att det beror på stickningen. Jag kan tyvärr inte ta någon smärt lindring för min mage har klappat ihop av magkatarr.
   Det är inte många dagar kvar till julmarknaden där mina stickade alster ska vara med på försäljningen. Och jag har lite kvar att göra innan jag är helt nöjd. Det är en väninna och hennes dotter som ska sälja sina fina handgjorda smycken och jag har fått en möjlighet att skicka med mina underbara och värmande  sjalar. Ni hittar smyckena här: Fina smycken

Idag var vi i kaffekris. Jag kan inte minnas om vi någonsin varit utan kaffe. Vi har tur för en mycket snäll granne räddade oss från abstinensbesvär. Tack!

lördag 24 november 2012

Inom kort

Butiker har redan börjat pynta sina skyltfönster med juldekorationer och livsmedels affärer skickar ut annons-blad om julmat.
 Imorgon tänder Borås stad sin julbelysning och om en vecka är det 1:a advent.
 Varje år som jag varit ensam har mina tankar varit; "Nä, i år struntar jag i alla förberedelser inför julen. Jag har fått nog!" Men trots alla tankar på att inte skura och pynta, rulla köttbullar och griljera skinka, koka knäck och baka pepparkakor så finner jag mig själv stryka gardiner, rulla cesarskulor, och laga julmat. I och för sig så gör jag inte alls lika mycket nu, som då när barnen var små, men ändå......
  Vad är det egentligen som triggar igång all denna intensiva aktivitet som tillhör julen??

Jag har som vanligt bestämt att inte göra för mycket. I år har jag till och med tankar på att gå till Hemgården där jag vet att de serverar en julmiddag för oss som är ensamma under julhelgerna. Då slipper jag köpa julmat och framför allt så behöver jag inte stå vid spisen i ett antal timmar. Hur det blir med det, vet jag inte ännu???

Något som jag gjorde, för några år sedan, inför 1:a advent är egen glögg. Jag har alltid tyckt att systembolagets glögg är för söt. Jag hittade ett recept i någon veckotidning för en hel massa år sedan. Här kommer enligt mig den godaste glögg:

Skånska husar-regementets glögg

3 flaskor rött vin
1 flaska vitt vin
1/2 flaska porter
1/2 flaska renat
2-3 pommeransskal
1 msk kardemummakärnor
1 bit torkad eller färsk ingefära
1 msk hela nejlikor
1 bittermandel
6 kanelbarks rullar
4 dl farinsocker
1 msk aromatisk tinktur, finns på apoteket

Gör så här:
Koka upp det vita vinet med alla kryddorna och låt det stå minst ett dygn.
Sila kryddvinet i en stor kastrull. Tillsätt det röda vinet, portern, farinsockret och aromatisk tinktur. Låt allt sjuda, det ska inte koka. Smaka av och vill ni ha en sötare glögg tillsätt strösocker efter smak. Dra kastrullen från spisen och tillsätt brännvinet, även här kan ni avgöra hur stark ni vill ha glöggen.
När ni är nöjd med smak och styrka häller ni upp glöggen i rena glasflaskor.

Den som vill ha en välsmakande glögg utan alkohol kan ni använda er av alkoholfritt vin och så klart utesluta brännvinet. Det blir lika gott och ni får den där goa smaken av kryddningen som många gånger saknas i den alkoholfria glögg som säljs i butiker.

torsdag 22 november 2012

Nedgång

Det blir inte så mycket skrivit. Jag har haft fullt upp med att göra färdigt mina alster som ska med på Toarps julmarknad. Sen har jag haft en dag fylld med migrän. Dessutom har jag de senaste dagarna varit väldigt nere. Det är väl så det ska vara; upp och ner, toppar och höjder. Jag önskar att de inte vore så intensiva.

Idag var jag tvungen att ge mig iväg till staden för att handla mat. Väl hemma igen så fanns det massor att göra, tex dammsuga, torka golv och baka bröd.
 Jag har testat olika brödrecept och tog en chans idag. Jag utgick från två olika recept och försökte skapa något eget av dessa. Jag blev nöjd och ska använda "mitt" recept då och då.

 "Mina BrödPuckar"

50 gram torrjäst
5 dl vatten, ca 47-50 grader varmt, torrjäst kräver en högre värme av vätskan än färsk jäst
3 msk olivolja
2 msk sirap
3 dl havregryn
1,5 tsk salt
5 dl vetemjöl
6 dl rågsikt

Så här gjorde jag:
Lägg alla ingredienser utom det varma vattnet i en bakbunke och blanda. Häll över vattnet och blanda väl, ca 5 minuter. Låt degen jäsa i ca 40 minuter. Lägg upp degen på mjölat bakbord och knåda den. Kavla ut degen så att den är ca 1 cm hög. Ta ut runda kakor. Lägg dessa på en plåt med bakplåtspapper. Låt "kakorna" jäsa ytterligare 30 min. Grädda dem i ca 8 minuter i 225 grader i mitten av ugnen.

Dessa kan du använda som hamburgerbröd eller som mackor. Gott, nyttigt och billigt.




måndag 19 november 2012

Svamp

Trattkantrellerna som jag plockade i lördags blev till ca 1 liter rensad och förvälld svamp som nu finns i min frys. Jag är nöjd och glad över att skogen ger så mycket nyttig mat. Jag ser fram emot såser och crepes med trattisar.


Det betyder så mycket för mig att få komma ut i skogen. Jag mår bra då. Jag känner lugn och harmoni. Det är så skönt.

  Jag fortsätter med mina "motionsrunder" och på torsdag ska jag börja jogga lite lätt på lilla turen.
Behöver lite heja heja, så ge mig en spark eller nått... Önska mig lycka till i alla fall.

Never give up.... Jag är en Tiger

Veckans dikt

Idag tänkte jag presentera en dikt av Pär Lagerkvist. Han är en av de svenska författarna som fick Nobelpriset i litteratur, 1951. Han har inte enbart skrivit dikter utan gett ut både romaner, noveller och essärer. Hans "Barabbas" har filmatiserats. Jag har läst mycket av Pär Lagerkvist verk och gillar honom. Du kan läsa mer om honom här: Pär Lagerkvist

I själens gränder

I själens gränder
där lyktorna står långt ifrån varandra
så att det är svårt att kunna finna husnumren.
Där har jag sökt länge.
Förgäves.

Kanske sökte jag efter för höga nummer,
som inte finns.
Kanske så.
Nu står jag vid grändens slut
och ser med torra ögon ut i en natt
som inte längre skrämmer mig.

Bakom skränar de som funnit vad de sökte,
numren som vi fann alla,
och skrålet stiger i glädjehusen där manslemmen kastar sitt slem
och anden pejlar djupen,
de slutliga,
vid skramlet av pottor och hinkar
och avloppets kluckande ut mot rännstenen och mörkret
i Själarnas gränd.

lördag 17 november 2012

Det som blev över....

På torsdagspromenaden såg jag en hel del trattkantareller. Jag hade inget att lägga svampen i då.
Idag var jag bättre utrustad. Dagens motions tur var att klättra över sten och stock för att ta tillvara den sista skörden av trattisar. Jag fick ihop lite över 1kg orensad svamp på enbart 1 timma. Man kan väl säga att jag är super nöjd. Jag trodde inte att det var möjligt att hitta svamp nu. Överraskningar är roliga.
   Det är så skönt att vandra i skogen, det luktar gott och den gröna mossan är så vacker med sin gröna färg. Jag får alltid en känsla av att vilja lägga mig ner i mossan och bara få vara. Titta upp mot himlen, höra fåglarnas kvitter, skogens dofter och bara få vara jag. Idag var dock mossan våt och himlen var grå. Fåglarna var tysta och det enda jag hörde var bruset från "bäcken". Det var ändå väldigt skönt med skogspromenaden.

Jag hade lite kokt potatis kvar. Jag visste precis vad som ska göras med dessa jordpärer. Gnocchi så klart!
 Det blev gnocchi med trattkantarellsås och knaperstekt bacon.

Det finns så många olika sätt att göra gnocchi. Jag gör så här:

Min gnocchi
 2-3 portioner
300 gr kokt potatis
1 äggula, spara vitan och frys ner den. Bra att ha till sufflé eller maräng
3 dl vetemjöl

Pressa den kokta potatisen i en purépress eller använd en liten nätsil och med hjälp av en matsked pressar man potatisen ner i en skål. Tillsätt äggulan och blanda ner 3 dl vetemjöl. Jag låter degen vila en halvtimma i kyl.
Dela degen i tre delar och rulla ut den till avlånga rullar på ett mjölat bakbord. Dela varje rulle i ca nio delar och rulla dem till bollar. Forma sen bollarna till små avlånga korvar.....eller till någon form som du gillar.
Koka upp saltat vatten i en stor kastrull. (Ca 1 msk salt till varje liter vatten). Lägg i gnocchi, ta inte för många åt gången, när de flyter upp till ytan är de klara.


fredag 16 november 2012

Förändring...

Nu måste det bli en förändring..... Jag kan inte fortsätta i de utslitna och intetsägande fotspåren. Dags att göra något för att må bättre och låta mig vara dirigenten.

Första förändringen; Yttre vård...
Igår bestämde jag mig för att pröva no-poo, vilket innebär att man enbart tvättar håret med balsam. Jag har funderat på detta ett par månader men efter att ha läst Bloggmama, Lady Dahmer, om hur man går till väga för att få ett hår fullt med liv och lyster, mm, så var det inte svårt att testa. Igår genomgick jag två hår-tvättar med diskmedel, sen balsamtvätt och sist en ordentlig genomsköljning med äppelcider vinäger blandat med kallt vatten. Jag är nöjd med resultatet och ska fortsätta med enbart balsam tvätt och ÄCV sköljningar. Dessutom så hoppas jag att mitt håravfall ska bli mindre.
     Förutom hårvård har Lady Dahmer massor av alternativ hudvård som jag kommer att testa. Honung istället för tvål, äppelcidervinäger som ansiktsvatten och en nattkräm som består av olivolja, äppelcidervinäger och vatten.

Andra förändring... Motion!
 Jag har letat upp några bra promenadstråk i skogen jämte min by. Den första är på ca 3km, andra runt 4km och den sista ca 8km. Igår startade jag med den "lilla" snabbpromenad turen. Det var skönt att komma ut och andas och röra på kroppen. Jag har planerat in snabbpromenader tre gånger i veckan för att sen öka till att jogga etappvis. Mitt mål är att jogga 8 km rundan i ett svep. Men som sagt det är ett mål. Jag börjar med mina snabba promenader.

Tredje förändringen....Inre vård
  Jag har länge haft funderingar på att fortsätta med mitt intresse att måla. Jag vill så gärna börja med porslins målning igen. Men det har så många andra nödvändiga måsten, som inte är möjliga idag. Så då går min tanke till akvarell målningen. Jo, där kunde jag göra något. Så min tredje förändring är att skapa möjlighet att måla igen. Det är dags att göra den önskan verklig.

Fjärde förändringen..... Skriv!!!
Jag vill skriva och förhoppningsvis ge ut en bok.




torsdag 15 november 2012

Höstliga upplevelser

Efter en härlig promenad i skogen härom dagen kände jag för en mustig höstsoppa. Jag kollade igenom vad som fanns i skafferi och kyl. Sen satte fantasin igång och for iväg till alla omöjliga håll. Jag var tvungen att hejda mig och fråga mig själv; Vem ska laga detta mer än jag? Så klart vill jag att de flesta ska kunna laga "min" mat. Jag fick alltså dämpa mig lite.
 Det blev till att skala, riva och hacka en stund, tillsammans med "White Snake". Jag tycker att de mesta inom hushållets göromål blir lättare med rockig musik i bakgrunden. Så till receptet:

(Het) köttfärs-soppa    ca 4 portioner


300gr nötfärs
1 gul lök
2 st morötter
200gr vitkål
100gr kålrot
100gr rotselleri
½-1 st färsk chili
2 st vitlök
1-2 st kött- eller grönsaksbuljong
2-3 msk tomatpuré
6-7 dl vatten
1-2 msk olja, oliv- eller rapsolja, man kan även använda margarin eller smör
salt
mald vitpeppar
cayennepeppar (efter smak)
(300gr blandade bönor)

Gör så här:
Skala och hacka löken. Skala alla rotsaker och riv dem grovt. Strimla vitkålen. Dela chilin och hacka den fint.
Hetta upp oljan i en stor kastrull. Fräs lök och vitkål utan att de tar färg. Tillsätt nötfärsen och bryn allt i några minuter. Lägg i de rivna rotsakerna och låt allt fräsa med en stund under omrörning. Häll på vatten och tillsätt buljongtärningarna, pressad vitlök, tomatpuré och hackad chili. Krydda med vitpeppar och cayennepeppar  Låt allt sjuda ca en ½ timma.
Smaka av och tillsätt mer salt om det behövs.
Vill man ha en vegetarisk soppa uteslut då nötfärsen och köttbuljongen. Använd istället grönsaksbuljong och 300gr blandade bönor.

Avslutningsvis så bjuder jag på ett foto som togs under den härliga skogspromenaden.


onsdag 14 november 2012

Veckans dikt

Jag bjuder er den amerikanska poeten Emily Dickinson. Hon levde på 1800-talet och gav ut bara en liten del av alla dikter hon skrev. Hennes sista önskan var att alla dikter skulle brännas, men Emilys syster gick emot den önskan och publicerade dikterna.

Out of the Morning

Will there really be a morning?
Is there such a thing as day?
Could I see it from the mountains
If I were as tall as they?

Has it feet like water-lilies?
Has it feathers like a bird?
Is it brought from famous countries
Of which I have never heard?

Oh, some scholar! Oh, some sailor!
Oh, some wise man from the skies!
Please to tell a little pilgrim
Where the place called morning lies!

Mer information och fler dikter hittar du här: Emily Dickinson

måndag 12 november 2012

Ändring...

Idag blir det ingen dikt.
 Istället har jag valt att dela med mig av en liten bit av mitt liv. Detta är en av några korta berättelser som jag tänkte ingå i en egen bok om kvinno-misshandel.

Kalla händer!

Jag vandrar genom kalla natten i stadens gatlyktors sken.
 Det knarrar under mina lånade vita läderstövlar. Ljuset färgar snöhögarna rosa och orange. Iskristaller gnistrar i stadsparkens träd och julen tindrar fortfarande i människornas fönster.
  Jag är på väg mot det som borde kallas hemmets trygga vrå. Det vackra hem som han och jag byggde upp tillsammans. Jag vet inte vad som väntar mig i lägenheten. Jag vet inte vad som kommer att hända där i tryggheten som försvann. Mina steg blir tyngre och jag liksom tar varje steg lite dröjande med ångesten tätt intill.   
   Nu är jag nära ”min” portingången så jag stannar och tittar upp mot en stjärnklar himmel. Jag ser inte stjärnorna så tydligt numera. De känns suddiga och väldigt långt bort. Det är sorgligt. Jag saknar de vinter-nätterna när stjärnor tindrade så nära som om man kunde ta på dem.
 Jag tänder en cigarett och sneglar mot boningens fönster. Finns han där inne, vad gör han? Sover han...... Åh snälla låt honom sova..... Röken virvlar iväg som en blågråkall spiral och jag öppnar porten med nyckeln som fortfarande finns i min ficka.
Väl inne i trappuppgången så hör jag musik och mitt mod sjunker ännu längre ned. Jag vet vem som spelar och jag vet vad som spelas. Min mage vänds ut och in... jag måste spy.... nej jag måste på toa.... nej inte mer.... nej jag måste faktiskt kräkas... Det känns som om en väldigt stor hand vrider mina tarmar tre gånger runt och håller ett fast och skoningslöst grepp om min magsäck.
  Jag går uppåt, för varje trappsteg stegrar sig ångesten i min trasiga själ. Vid ”vår” dörr ser jag mig förtvivlat om och desperat undrar; varför finns det ingen att ringa till för att prata??? Varför har jag inte någon som lånar mig en soffa???
   Jag sätter nyckeln i låset med en darrande hand. Tänker; han kommer inte höra att jag kommer hem, musiken är för hög. Försiktigt går jag in och tassande på tå försvinner jag snabbt in i rummet som bara ska vara "mitt".
Jag sjunker ner på min säng och försöker lugna ner mig. En utopi, jag är helt uppriven och bara väntar på att han ska rusa in. Jag försöker andas lugnt och få kontroll över mig och situationen. Det dröjer en halv timma sen kommer bomb nedslaget.
 Han rusar in i rummet, trycker ner mig i sängen och spottar ur sig sina ord. Alla förnedrande ord och allt snus spottande i mitt ansikte får mig att ännu en gång vilja kräkas. Jag mumlar något om att jag måste på toa. Han hör inte.... För en kort stund tror jag att nu är han lugn, för att i nästa stund känna ett svidande slag mot min kind. Jag försöker samla mod och kraft. Jag säger till honom att; våga inte slå mig, skrik inte åt mig..... Vad hjälper det??? Vad faan i helvete hjälper det vad jag gör och säger??? De blåmärken och sår jag har från den stjärnklara natt när snön knarrade under mina lånade vita läderstövlar och jul strålade ut från varje fönster är borta på min hud, men ärren inom mig kommer alltid att finnas.

Idag har jag en egen boning. Det är min borg och jag känner mig trygg, till viss del. Jag läker men det tar väldigt lång tid.