Det är helt förgjort och alldeles hopplöst. I tre veckor har jag nu haft denna jävla värk i högra axel. Trots värk- och antiinflammatorisk-medicin lättare inte smärtan. Jag är helt slut, trött och ledsen. Läkaren gör inte mycket mer än att fortfarande konstatera att det är en inflammation. Jag hävdar att det är artrosen som spridits sig dit. Ok. jag är ingen läkare, men jag känner min kropp, vi har trots allt känt varandra rätt länge nu. Jag önskar verkligen att jag fick tillbaka min kvinnliga läkare som var så duktig och engagerad.
Jag skulle behöva baka bröd men det är helt omöjligt. Som tur är finns det musli och ägg till frukostmat imorgon. Ikväll tänkte jag grädda pannkakor till kvällsmat.
Jag fick en trevlig överraskning igår. Det hängde en liten påse på ytterdörrens handtag. I den fanns bland annat en liten chokladask med fyra fina praliner. Den ena biten hade ett mycket fint budskap. Jag blev väldigt glad. Tänka att så lite kan göra så mycket.
Tack så väldigt mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar