Då var det måndag i en ny vecka. Det har varit matlagning på mitt schema idag. Jag tog upp köttfärs igår och köpte högrev idag. Köttbullar och kalops ska det bli, lika goda båda två. Det puttrar och fräser i köket och dofterna är oslagbara i all sin enkelhet. Vi lär äta oss mätta idag också.
Nu till veckans dikt. Jag har verkligen fastnat för Petter Bergman så det blir en dikt till av honom.
Tidsspegel
Det är dagarnas tomma arbete
och nätternas mörker utan vila.
Det är den sista och den första handlingen
i livet: fåglarnas våldsamma angrepp
och detta att alltid misslyckas.
Vägen fanns inte på kartan,
samlagen blev rutin, konfirmationen
medförde ingen extas och att bli vuxen
gjorde en inte fri. Men fåglarna
anfaller, anfaller, anfaller
och vi har så lite tid kvar:
ryggen värker, magsåret börjar blöda
och fåglarna störtdyker: sekunder,
minuter, timmar i allt tätare vågor.
Och vi har inte ett ögonblick att förlora.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar