Veckans Dikt och Foto

Ibland blir det liksom inget skrivit här på bloggen. Det kan kallas för skrivkramp eller så finns det inget att skriva. Igår skulle veckans dikt vara ute. Jag visste vilken poet som skulle vara huvudpersonen men jag ville ha en dikt som var helt ny för mig precis som författaren. Jag hittade inget på nätet så idag fick biblioteket hjälpa mig. Så nu sitter jag här med två böcker med massor av bra dikter och en faktabok. Jag har inte hunnit läsa allt men fann nästan på en gång (på bussen hem) den dikten som fångade mig.

 Poeten är Petter Bergman, född i Stockholm 1934 och dog alltför tidigt endast 52 år gammal. Han debuterade vid 18 års ålder med "I varje skiftande gestalt". Därefter följde ett antal diktsamlingar.
   Här är mitt val:

DET VIKTIGA

Jag har varit så långt borta från mig själv
att det är knappt jag känner igen mig själv
nu när vi möts. Jag har sökt så länge 
efter de svåra orden 
att jag glömt de enkla, nödvändiga orden.

Jag gick en så lång väg genom den svåra skogen
att det är knappt jag hittar nu
den enkla vägen i den svåra skogen.
Och ändå bor jag i den svåra skogen

och har mitt hem mitt inne i den skogen.
Men jag varit så långt borta ifrån skogen 
att jag nu måste vänja mig vid skogen 
som om jag aldrig varit där förut.

Utanför är jag rotlös. Inne är jag rolös.

Men jag har gått så länge genom skogen 
att skogen äntligen gjort mig bekymmerslös.
Så jag kan börja nu och leta här i skogen,
fri från det dunkel som hör till i skogen.

Det viktiga är solgläntan i skogen,
den enkla vägen och de enkla orden, 
säger jag från min rastplats här i skogen.

Men det är också viktigt att ha gått den svåra vägen,
upprätt, fast halvblind, under solen.

Skuggan so då föll från mig i solen
är med mig här, här i den dunkla skogen. 

Jag hopas ni orkade läsa hela dikten för den är så vacker och säger så mycket, i alla fall för mig.

Veckans foto får bli en bild på just skogen.

En vacker skogsbild tagit i Svaneholm