Povel Ramel föddes 1 juni 1922 på Östermalm, Stockholm och dog 5 juni 2007 på Lidingö.
Bland det första jag hörde av Povel Ramel var "Ta av dig skorna"!
Mina föräldrar spelade ofta hans lp-skivor och de tittade gärna på "Knäpp-upp-revyerna" som sändes på tv, (Jo, vi hade tv), tillsammans med goda vänner. Jag var en liten flicka då och uppskattade/förstod inte "ordramsorna".
Som tonåring tyckte jag att Herr Ramel var pinsam med sina tjockbottnade glasögon och varierande huvudbonader.
Numer kan jag både njuta, glädjas och skratta åt de otroligt många alster som denna allsidiga ordmagiker komponerat.
För dum
Dom tyckte att jag var för dum.
För dum att vistas uti rum.
I hjärnans övre slum
där vindlingarna gå krum,
hos mej det rådde bara vaccum
Men i skolan, där jag förr satt stum
och inte hade minsta hum,
nu leder jag kollegium.
Så jag var inte alls så dum.
(1952)
Till en kokt potatis
Dina ögon äro elva
Du är brun som knäck och kola
och ditt skinn har läckert spruckit
sen jag stuckit
gaffeln i´t.
För min kniv ditt skal skall falla
Faller ett skal, faller alla
Snart Du hunnen är till munnen
Lilla knöl-jag äääter Dig!
(1960)
Känner igen det där. Det var ungefär som att säga att man tyckte Ted Gärdestad var bra när man var i tonåren, speciellt som kille. Men det är väl ofta så just med genier, det är först senare dom blir uppskattade
SvaraRaderaTony! Jo det stämmer till viss del det du säger. Jag tycker att vissa artister och författare uppskattar man först när man är äldre.
SvaraRadera