För mycket...

Ibland blir det bara för mycket.
  Efter en orolig nattsömn vaknade jag och insåg ganska snabbt att mitt öga drabbats av en inflammation. Och som om inte det var nog, så värkte axeln med samma intensitet som förra veckan. Dessutom var jag väl medveten om att det behövdes inhandlas mat idag. Både bröd, müsli och pålägg var slut.
Jag tänkte NEJ, jag orkar inte!
 Jag sjukanmälde mig och eftersom myndigheter anser att jag ska ha sjukintyg från första dagen, ringde jag även vårdcentralen.
Där fick jag prata med en mycket trevlig sjuksköterska som informerade mig om att läkarna, på denna VC, inte skriver ut intyg från första dagen om man inte har intyg från arbetsgivaren eller lärare, om ett sådant behövs. 
 MEN.... Det var bara till att ringa till myndigheten och förklara.

Vilket jag gjorde och gissa om jag blev förvånad över att människan var så helt ointresserad så att ett svar uteblev. Jag vet inte om ett intyg kommer på posten imorgon eller hur det blir? Att bli behandlad som något värre än skiten under skorna är fruktansvärt. Denna person/myndighet är inte ett skit intresserad av vad jag säger eller vem jag är, hon är helt jävla insnöad i sin position att kunna döma och fördöma alla som stör hennes rutinerade dag.
 Skithöna!!!! (Det är snart påsk)
Personens vilja att skicka eller inte skicka ett intyg kommer få konsekvenser för nästa månads överlevnad. 

En stjärna i kanten till sjuksköterskan som var både vänlig, förstående och informativ.