Efter dagens övningar på "kursen" skulle jag handla nödvändiga saker. Det var framför allt lite föda och toapapper som behövdes.
Jag hade bokat en tvättid idag på eftermiddagen. Eftersom grannar inte respekterar bokade tvättider och att den ena maskinen, av två, havererade vid min senaste tid så var det ett måste att få kläder rena idag.
Detta gjorde mig stressad. Jag behövde handla och ändå vara hemma i tid för att tvätta.
Jag valde att enbart handla det nödvändigaste. Toapapper, mjölk, bröd, ost, färska grönsaker och lite annat.
I affären känner jag att en toa vore bra. Jag är kissenödig. Men jag kniper och tänker att; "Detta klarar jag"!. På bussen mot mitt hem blir nöden väldigt påtaglig, tänker ännu en gång när jag kniper och håller igen; Vad tusan, jag har väl klarat värre än så här. Jag tänker någonstans i mitt eget beröm och knipövningar att; Oj, så bra att jag har köpt toapapper".
Väl hemma slänger jag av mig jacka och skor. Jag rusar in på toa med paketet toarullar under armen. Åh så skönt, tänker jag medans det skvalar och samtidigt river plasten av toa..... Vaddå toapapper, det som jag köpt och väntat på är inte toapapper.
Det är hushållspapper........!
Det går precis lika bra med hushållspapper. Tur att jag lärt mig knip igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar