Idag bjuder jag på Harry Martinson och en av hans många dikter:
Fjärilen
Född till att vara en fjäril
fladdrar min svala låga
på gräsets tunga sammet.
Barnen jagar mig. Solen går ner bortom malvorna och tuvan,
räddar mig till natten.
Månen stiger; den är fjärran, jag är inte rädd,
jag lyssnar till dess strålar.
Mina ögon få hinnor av skydd.
Mina vingar sammanklibbas av dagg.
Jag sitter på nässlan.
Det finns massor att läsa av Harry Martinson. Ni finner mer information om honom här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Harry_Martinson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar