Som vanligt skulle det presenteras en dikt i inlägget men jag väljer istället en text som Peter Lemarc skrivit och som Lisa Nilsson framfört.
Denna tillägnar jag mina barn.
Handens fem fingrar
Jag känner dig, jag känner dig så väl
dina fasor, dina våndor
finns också i min själ
Du är mitt kött och blod
du bär ett dyrbart namn
och min kärlek utan villkor
Jag gör vad jag kan
så stor och stark på dagen
men så liten mitt i natten
när ingen ser, när ingen vet
kommer gråten mitt i skratten
Fem fingrar ska skydda dig
Ett är månen
Ett är solen
Ett är polstjärnan bak´ molnen
Ett är hopp och ett är tro
Handens fem fingrar vaggar dig till ro
Stort är mörkret nu, månen är itu
men det natten som gör dagen ljus
och mitt ljus är du
på denna jorderund
finns här ingen ann
som kan ge mig sån förtvivlan
och som är lika sann
du blir rädd för dina skuggor
alla hot som aldrig når dig
jag skall sjunga dig ett löfte
och jag vet att du förstår mig
Om du tänker dig den skogsväg
vi vandrar ibland
vik vid stigen, ner till vattnet
din hand är i min hand
det sägs att långt där nere i djupet
på botten av den sjön
finns en silverskatt som glimmar
och den är din i natt,
så slumra in och dröm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar