Ny familjemedlem

För ett antal veckor sedan upptäckte jag att mina störande grannars katt var utslängd. Kissen har suttit nedanför vid trappen och jamat hjärtskrikande av hunger. För ett par veckor sedan såg jag katten igen och då var den väldigt mager och undernärd. Ägarna är som sagt de bråkiga och skrikiga grannarna som bor under mig och som fick en son i april.

 Jag började fundera på vad som skulle göras. Ett samtal till länsstyrelsen, djurskyddsföreningen, regeringen, kommunen eller polisen. Eller skulle jag bara helt sonika plocka in katten till mig???

Man kastar ju inte ut ett djur för att man fått barn. Och skulle det nu vara så att barnet är allergiskt eller att det finns någon annan anledning, så kastar man absolut inte ut djuret för att svälta och törsta ihjäl. Man skaffar ett nytt hem eller avlivar sitt djur på en djurklinik.
  Jag blir så jäkla skitförbannad när människor beter sig som idioter och är respektlösa mot djur. Dessutom blir jag ledsen och får ont i magen.
 Jag kan heller inte förstå hur dessa djurmisshandlares hjärnor är skapta. De har antagligen inga fungerande hjärnceller.
Katten har dessutom funnits hos tjejen i 3 år och alltid varit innekatt.
Ett sånt trauma för kissen, att helt plötsligt inte ha varken mat, vatten eller en mjuk och behaglig soffa att sova i. Där sjönk dessa människor i mina ögon och tycke ännu längre ner i träsket-totalt-urbota-dumma.

Efter några dagars funderingar tog jag tag i saken och nu har kissen fått ett nytt hem hos mig. Vi kallar honom Stalin, ett intern skämt mellan mig och sonen. Hans förra ägare kallade honom Missen, så vi använder oss av båda namnen.

Den stackars katten var helt utsvulten och har sovit, ätit, sovit, ätit, druckit och gått på lådan.
"Stalin" kommer blir mycket bortskämd och älskad. Redan igår fick han räkor och grädde.
Nästa vecka ska jag ta Missen till veterinär för att kolla upp hans status, vaccination, kastrering och ev chip-märkning.

Mmmm här ligger jag gott

Trött, trött och ännu mer trött

 Mat är gott