Avbrott

Jag flyttar till wordpress

Här är min nya blogg Rapport från Gummirepubliken

Den är inte riktigt klar men på god väg

Uppehåll

Jag märker att det blir långa uppehåll i skrivandet här på bloggen. Därför lägger jag bloggen på is så länge.
See you later.....

Händelser i Gummirepubliken

De senaste månaderna har det varit en massavflyttning i området. På något sätt verkar det som om en hyresgästs självmord var stenen som satte igång rullningen av avflyttningarna.
 Till min stora glädje har de bråkiga och stökiga grannarna under mig flyttat. Så nu är det lugnt i min trappa, (än så länge).
Det har flyttat in nya hyresgäster i min trappa, båda familjerna har småbarn. Med andra ord är jag omgiven av småbarns familjer. Det kan väl i och för sig vara bra, men jag tycker ändå att det hade varit skönt att slippa höra barnens skrik. Det är mycket lyhört i dessa lägenheterna.
Sen har vi det där fenomenet med barnvagnar som står lite överallt i och utanför trappan. Det kommer bli svårt att sick-sacka mellan barnvagnarna med cykeln upp och ner.
Allt kan ju hända innan nästa vår så varför ägna tanketid till det problemet.
Nu är det som det är och jag kan inget göra åt den saken.

Flytta vill jag inte, för på något underligt vis så känns denna boning i denna lilla by verkligen som hemma för mig. Jag har flyttat en hel del i mitt liv och bott på många olika ställen. Nu har jag äntligen hamnat rätt och trivs otroligt bra. En flytt kommer inte vara aktuell förrän jag kan köpa mig ett hus/torp/gård. Och det lär väl dröja om det någonsin kommer bli möjligt.

I natt var månen synlig och vilken fin fullmåne det var. Jag kunde inte stänga ute månskenet utan lät mina sovrumsfönsters gardiner vara från dragna. Jag låg i sängen och lät månskenet fylla rummet samtidigt som jag lyssnade på en bok. Mycket avkopplande även om jag inte är så förtjust i ljudböcker utan vill helst känna bokens papper och bokdoften. Det är en alldeles speciell känsla att hålla i boken och läsa orden, meningarna som bildar en historia. Och ja, jag är boknörd!

I morse när jag tittade ut fann jag hela naturen täckt av frost. Mina ögon drogs mot paradisäppleträdet och fann ett motiv som inte gick att motstå. Fotot visar inte exakt vad jag såg; de få äpplena som kämpar sig kvar på frostiga grenar, så vackert. Ja, jag är även en naturnörd!

Frost i träd

Tidsbrist, eller....?

Det blir inte många inlägg här med bara 10 dagar kvar innan bröllopet. Det är som jag sagt tidigare mycket att planera och göra. När kvällen börjar närma sig är jag för trött att engagera mig i bloggandet. Det kanske kommer ett och annat inlägg lite då och då men inte varje dag.

Så tillsvidare önskar jag er läsare allt gott.

Foto vecka 41

Min fina, vackra och ljuvligt doftande porslinsblomma har slagit rekord. Hela 21 knoppar och jag har vårdat den ömt. Förra gången hade den 18 knoppar men alla torkade och föll av innan blomningen. Så nu har jag varit extra noga med vattning och lite småprat och dessutom undvikit att röra den allt för mycket.
Veckans foto blir fyra bilder på min porslinsblomma.

Många knoppar

En utslagen blomma

Dikt vecka 41

 Veckans dikt hittade jag i en av böckerna som jag fyndade förra veckan.
Boken heter "Dödergök" och är skriven av Katarina Wennstam.
Författarinnan av dikten har jag inte hört talas om innan och har heller inte kunnat hittat någon fakta om henne. Dikten berörde och gav mig eftertänksamhet. Jag skrev av den och har den nu i plånboken, som en lite påminnelse om att livet är kort och att vara närvarande i nuet.

Hann du se

trädens lövsprickning

och fortsythiabuskens

förunderliga guldkaskad?

Hann du njuta 

av solens värme under

din sista promenad

och glädja dig över

att få möta den unga

våren en gång till?

Hann du berätta om

Vad du innerst inne

kände för de dina,

han du med det?

-Hanna Sijaric

 

Äppel päppel

Det är/har varit så mycket äpplen i år. Idag var jag ute för fjärde gången. Det var nog den sista gången för jag når helt enkelt inte upp där frukten sitter.

Av dagens skörd ska jag baka en eller två kakor att frysa in, sen blir det några liter saft också. Både sonen och jag är förtjusta i äppelsaften som jag kokar. Den smakar ljuvligt.
Av paradisäpplena är det bara dem högst upp i trädet som är kvar och skatorna kalasar på dem.

I bakgrunden kan man se Annas ekologiska pepparkaksburk. Ännu finns inga pepparkakor i den. För tillfället är den fylld med lakritsflarn.